Rodrigo Albert à la Galerie Polka

Text by Eisbein et Paris, http://eisbein.wordpress.com/

Rodrigo framför sina verk och ett par beundrare av dessa.

I torsdags var det dags för Rodrigo att ställa ut på Galerie Polka. Ett galleri som på ganska kort tid blivit något av en hotspot för samtida fotokonst i Paris och övriga Europa. Det säger i alla fall de som vet något om fotokonst. Rodrigo vann för en tid sedan deras prestigefyllda pris för unga talanger och det var bl.a därför han ställde ut. Jag vet i alla fall att jag gillar Rodrigos bilder. Han lyckas berätta historier med dem utan att vara pretentiös och dessutom är de så vackra att bara titta på. Han har grym känsla för motiv, komposition och färger. Han kallas i vissa artiklar som jag läst om honom för just ”färgmästaren”. Det är Rodrigo som under flera års tid rest runt och dokumenterat fängelser i Brasilien. Där har han levt med fångarna och dokumenterat deras liv och vardag. Han visade mig en karta med all fängelser han besökt. För det första blev jag skakad bara av insikten av hur många fängelser de lyckats snickra ihop i Brasilien, för det andra blev jag mäkta imponerad av hur många av dem som Rodrigo levt och verkat i. Det här är en ambitiös yrkesman. Jag har bestämt mig för köpa några verk av Rodrigo, har bara inte lyckats bestämma mig för vad ännu. Ytterligare en beundrare, the nerd and the jock…

Just nu har jag fastnat särskilt mycket för en serie som han plåtat här i Paris. Historien bakom är bara den helt underbar. Han skulle hyra ett rum av en kvinna i Paris som klagade på hur ful utsikt det var från rummet (mäkleriet var kanske inte riktigt hennes framtidsbransch). Hon berättade att hennes sambo varje dag under lång tid också påpekat detta, hur ful utsikt hon hade från vardagsrummet, och hon kunde liksom inte riktigt släppa det. Rodrigo tog rummet och gav sig fan på att visa henne motsatsen. Att utsikten, om man bara ser den på rätt sätt, inte alls är ful utan tvärtom vacker. Detta blev till slut Rodrigos paraplyserie. Varje dag, under ett halvårs tid, då det regnade, ställde sig Rodrigo och tog bilder från tredje våningen, ner mot gatan. Han tog bilder av förbipasserande med uppslagna paraplyer. Jag älskar enkelheten i konceptet. Tror ni kan föreställa er utan att se bilderna hur dramatiskt snyggt det blir. Grå gata, gråa stenar, grått ljus och så dessa grafiska färgklickar som dessutom levandegörs av kroppshållning och stegföring hos innehavarna. De är liksom plåtade snett uppifrån med teleobjektiv så man kan skönja kläder, skor, väskor, kassar och gångsstil hos ägarna. Teleobjektivet gör dessutom så att perspektivet förvrängs på ett dramatiskt sätt. När man ser alla dessa bilder tillsammans (han tog en jävla massa) så blir det en grafisk helhet samtidigt som varje bild berättar en egen historia. Genialt i all sin enkelhet. Och han visade ju att han hade rätt. Utsikten var vacker, om man bara var öppen för att se den med nya ögon. Så ska konst funka tycker jag. Det blev hur som helst en väldigt trevlig tillställning. Rodrigo var på strålande humör och vi blev till slut ett stort gäng av brasilianare, mexikanare, fransmän och i alla fall en svensk som gick och käkade Tapas tillsammans på en närliggande spansk krog.

LA VERITE PAR L'IMAGE
Prix SFR Jeune Talents/Polka

Paris, France, 2010